20. mar, 2019

HSP I ORD OCH BILD

Litteratur

”Fjärilsdrömmar”, bokrecension

PUBLICERAT DEN 19 MARS, 2019 UPPDATERAT DEN 20 MARS, 2019

Det har varit en lång väntan, två år, på uppföljaren till Charlotta Lagerberg-Thunes Orkidébarnet.
I uppföljaren för vi följa Lo som har hittat kärleken med förhoppningar och hon har blivit förälder. Livet tar dock en annan vändning när skammen att inte få visa vad man känner, spåren från barndomen och relationerna till föräldrarna sätter hinder.
Fjärilen är som orkidén en metafor för utveckling och har en mängd beskrivningar som förändringar och pånyttfödelse med larven som blir en puppan som blir till en fjäril som flyger. Fjärilen finns symbol inom psykologin och i högkänsliga sammanhang pryder den omslaget på Ihrén Abrahamssons ”Upptäck känsligheten: din gömda kraft!”.

Som i Orkidébarnet figurerar citat från sångtexter och dikter till kapitlen. Formatet är mindre med en kortare berättelse men där det händer mycket. Persongalleriet är lite mindre och tidshändelser får mindre betydelse.
Då Lo är vuxen handlar det mer om  yttre händelser än det inre livet som hos ett barn.
I den förra boken hade relationer till pojkvänner en stor vikt. Här får Lo andra anknytningspersoner som äldre kvinnor som sin moster och Carmen, en släkting till hennes man Erik. Dessa blir ett stort stöd för henne utöver hennes make, som är en ”riddare i sårad rustning”. Erik stället upp och försvarar Lo.

För högkänsliga som har upplevelser från att växa upp i en dysfunktionell familj, utsättas för mobbing, konflikter och hamna i utbrändhet är berättelsen en stor igenkänning. Högkänsliga lever ganska hälsosamt men kan råka ut för svåra, ovanliga sjukdomstillstånd, möjligen ett resultat av psykiska eller fysiska påfrestningar.
Att romanen inte är så lång och lättläst är en fördel. Ibland kan det kännas bra att det är lätt att komma in i en bok där det inte finns så många personer att hålla reda på.
För dem som inte själva har erfarenhet är det tänkvärt hur narcissistiskt beteende fungerar hos föräldrar. Förra boken belyste detta med en faktatext i slutet om narcissitist beteende.
Elaine Aron har tagit upp att föräldrar till högkänsliga barn kan stöta bort dem och vill hellre ha sina andra barn närmre. Antagligen handlar det om att föräldrarna inte kan hantera känsligheten. I Los fall är det hennes syster som lyfts fram och Lo är inte önskvärd.
Lo skyller sin känslighet på sina sårbarhetsgener. Här kan man fundera lite när Lo säger att hon är högkänslig. Vi som läsare förstår att Lo är högkänslig och romanfiguren utgår ifrån att hon är högkänslig. Hur förstår Lo själv att hon är högkänslig och hur hon stött på detta? Metaforiska beskrivningar fungerar annars även hos fiktiva figurer, när det inte handlar om att vara insatt i ett begrepp. Kontexten med högkänslig kan bli svår för den som inte är insatt i högkänslighet.

Liksom Orkidébarnet är Fjärilsdrömmar en stark beskrivning och en berättelse som behöver uppmärksammas. Man kan rygga för de otäcka skildringarna men det skildras  uppriktigt utan skygglappar. Som titeln anspelar på handlar det om ett uppvaknande, att reflektera över vad man gått igen om och insikten av att vilja förändra mönster som är destruktiva (upprepningstvång som förklaras i slutet av boken). Som en bonus finns ett utdrag från nästa bok, Sorgmanteln.

Bilder från boksläppet av ”Fjärilsdrömmar”, Göteborg, 3e mars 2019.

Korad till årets driftigaste-HSP, för andra året i rad.